Springandes genom vackra och soliga Uppsala (springandes är kanske ett stort ord, kansk mer ett försök till att springa) funderar jag på de sista dagarna som har gått så fort.

Dagarna i Holland tillsammans med Sophie var väldigt emotionella. Mycket sorgsna.
Det var skönt att vara närvarande, att kunna göra något med sin sorg, dela den.
Som tur var har vi även hunnit göra några roliga saker tillsammans med tjejkompisar och mina bröder. Vi har dessutom varit hos mina morföräldrar. Mysigt.

Med tanken om döden, kommer också tanken om livet.
Att få njuta av de små ögonblick
Att få njuta av de stora ögonblick

Härligt doftande sängkläder hos kompisar
En okänd som hjälper Sophie och mig av tåget
Något gott och riktigt Holländskt på vägen till nästa destination

På lördagen gick vi sakta, sakta på den stora loppisen, med flera tusen andra Holländare. Härligt, så mycket folk, så mycket glädje. Det var befrielsedagen.
Köpte massa ’Holländska’ leksaker. Och pippi prylar till brorsbarnen så klart.
Gott med Holländska pommes.
Små barn rund omkring oss.
Bus.

Lördagkväll åka med S.
Glömde resväskan på Landvetter
Kanske var jag lite trött iallafall.

Söndagsmorgon packa ut och packa in. Åka alla tusen mil till Uppsala.
En väldig vacker väg att åka.
Bländat av solen, familjen tillsammans!