Cancer. En hjärntumör. Obegripligt men sant. Som i en dimma passerar alla dagar. Vi lever och vi lever inte. Vi försöker att leva och njuta av varandra. Vi blir levda av sjukhuset, sjuksystrarna, reglerna och läkarna som kommer förbi. Vi lever i livets väntrum.

På fredagen den 24 september 2010 fick vår dotter Elise som då var ett och ett halvt år diagnosen Plexus Carcinoma. En super stor tumör i hennes lilla huvud. Efter en lång operation fick hon 6 cellgiftsbehandlingar som varade till april 2011. Sedan blev det lite lugnare. Vi fick lite tid att andas, för att vila upp oss för kommande händelser. På den 23 september föddes vår lilla Sophie, en härlig och glad bebis. I oktober opererades Elise för andra gången och det togs bort en bit misstänkt vävnad. Men det visade sig att vara ärrvävnad.

Lugnet innan den fruktade stormen. Vi var förtvivlade, arga och ledsena när det på den 9 januari 2012 visade sig att tumören var tillbaka. Vi kunde inte tro det. Operation nummer tre, cellgifter och den här gången även strålning. Vi kommer att kämpa igen mot den onda knölen så att den aldrig, aldrig kommer tillbaka igen.

Tack så mycket för alla fina kort, presenter, telefonsamtal och sms! Även om vi ofta inte har energin att svara, är det skönt att veta att vi inte är ensamma. Här på bloggen kan du läsa hur vårt liv ser ut just nu, lämna ett meddelande till Elise eller Sophie och följa hur det går med Elises insamling.

Störst av allt är kärleken,

Lisanne, Gustav, Elise och Sophie